Tom Jesper

Att ta steget och flytta från Holland till Sverige är något av det modigaste jag gjort. Jag kunde hitta hundratusen anledningar att inte flytta hit. Men jag kunde hitta lika många anledningar till att göra det.

När mina föräldrar valde att flytta hit för snart tio år sedan hade jag absolut inga tankar på att följa med. Jag levde då i en långvarig relation och hade hus och jobb i Holland. Men så förändrades allt. I april 2015 packade jag, tog med min katt och körde till Sverige. De tog 12 timmar och katten skrek hela vägen. Till slut hade hon ingen röst kvar.

”I april 2015 packade jag, tog med min katt och körde till Sverige. De tog 12 timmar och katten skrek hela vägen.”

Den första tiden bodde jag hos mina föräldrar i deras hus utanför Österbymo. Det kändes inte så kul att vara 28 år och flytta hem till mamma och pappa igen, men så fick det bli till en början.


Hur var din uppväxt?
Jag är född i östra Holland, nära tyska gränsen. När jag var barn bodde vi på en gammal 1800-talsgård som låg mitt i stan. Mina föräldrar höll ständigt på och renoverade husen så jag och mina tre syskon är uppvuxna med byggställningar och damm runt omkring oss. Men vi hade det jättebra.

I skolan hade jag det ganska lätt, men gillade kanske inte att anstränga mig allt för mycket. Socialt var jag nog neutral, lite mitt emellan, och umgicks med alla. På fritiden simmade jag för en klubb och tränade och tävlade mycket, men som många andra så slutade jag när jag var runt 16 år.

Mina föräldrar har alltid varit kärleksfulla och öppna. Det vill jag också ge till mina barn när det blir aktuellt. Det är viktigt att visa kärlek och tala om att man älskar varandra, och att vara open minded. Inte bara titta rakt fram, det finns så mycket mer att se och göra i världen.

Vi har alltid rest mycket under min uppväxt. Sedan började mina föräldrar semestra i Sverige och skaffade till och med sommarhus här. Deras plan var att flytta hit när de blev pensionärer. Men av olika anledningar så tänkte de om. Varför skulle de vänta? 2008 köpte de ett hus på landet utanför Österbymo och flyttade hit.


Vad var det som sedan fick dig att ta steget att komma hit?
Det var flera saker. Jag började känna att jag inte längre trivdes lika bra i Holland. Det är för mycket folk på en för liten yta och det finns inte någon natur att tala om. Jag blev avundsjuk på de fina bilder mamma och pappa skickade. Sedan var det min jobbsituation. Jag är utbildad inom design och inredning och jobbade på ett kontor med olika mässföretag. Men företaget gick i konkurs så där slutade det. Jag och min dåvarande flickvän hade då nyligen flyttade ihop så det blev lite svettigt att plötsligt inte ha någon lön. Men genom en kompis fick jag jobb på ett måleriföretag. Där lärde jag mig allt om målning och fick även jobba med en turkisk man som lärde mig otroligt mycket om snickeri och renovering. Efter ett tag bestämde jag mig för att starta eget. Det gick bra till en början men det visade sig sedan vara svårt att hitta jobb och i samma veva tog min relation slut. Där någonstans bestämde jag mig för att flytta till Sverige.

”Det kändes inte så kul att vara 28 år och flytta hem till mamma och pappa igen.”

Det första året i Sverige bodde jag hos mina föräldrar och fortsatte med mitt egna företag. Men efter ett tag kände jag att det vore bra med en fast anställning, en fast lön. Via min firma hade jag tidigare arbetat för ett företag i Mjölby och de hade sagt att jag kunde höra av mig om jag var intresserad av att jobba hos dem. Så där är jag nu. Det kanske inte är mitt drömjobb, men det är tryggt och bra.

Jag gillar att vara kreativ, är intresserad av design och inredning och vill gärna skapa saker med mina händer. I framtiden hoppas jag kunna ägna mig mer åt sådant, jag känner att jag har så mycket mer att ge. 

Nu har du bott i Sverige i två år, hur har det varit hittills? Jag har känt mig väldigt varmt välkomnad. De flesta tycker att det är intressant med någon utifrån. I början kunde jag kanske känna mig lite diskriminerad och kanske inte helt respekterad, mycket eftersom jag inte kunde språket, men nu är det annorlunda.

Jag vill gärna känna mig svensk. Inte hundra procent såklart, jag är ju också holländare, men jag vill inte känna mig annorlunda. I början funderade jag för mycket på vad jag skulle säga och hur jag skulle säga det, men jag har lärt mig att våga. Min sambo är väldigt bra på att peppa mig, att rätta mig på ett bra sätt och att förklara. Hon är som min privatlärare i svenska.

”Jag brukar säga att ”She had me at hello”! Sedan gick allt fort.”

Hur träffades ni?
Vi träffades på en restaurang här i Linköping. Innan jag träffade henne trodde jag inte på kärlek vid första ögonkastet. Det kändes mer som en grej i amerikanska filmer. Men så kom hon. Jag brukar säga att ”She had me at hello”! Sedan gick allt fort. Redan efter tre månader gjorde vi en långresa tillsammans, till USA, och efter ett halvår flyttade vi ihop.

När man är yngre handlar attraktion nästan bara om utsidan. Men med åren förstår man att det är insidan som räknas. Det fina är att min sambo har båda delarna. Hon respekterar mig för den jag är. Vi har samma värderingar. Jag är kanske mer driven, hon är lugnare så vi kompletterar varandra bra. Hon tyckte kanske att jag var lite för på i början, att jag gick för fort fram. Men vi holländare är mera raka, vi säger vad vi tycker om saker och ting.


Blir ni osams på grund av det?
Nej, det handlar mer om att vi missförstår varandra ibland, beroende på språket och våra olika bakgrunder. Men hon har vant sig vid att jag är väldigt direkt.


Hur får man en relation att hålla?
Man måste kommunicera och ventilera. Slutar man med det så är det slutet. Och jag tycker att man ska visa sin kärlek mycket, säga att man älskar varandra och kramas mycket. Så har det alltid varit i min familj, det är viktigt för mig.


Vad gör du när du är ledig?
Jag gillar att vara hemma, fixa med olika saker, eller bara ta det lugnt. Tar också gärna en löprunda eller lagar god mat. Att resa och att upptäcka nya platser och saker är också ett stort intresse för mig.

Än så länge har jag inte så många egna vänner här i Sverige, men umgås förstås mycket med folk genom min sambo. Min bästa vän bor i Holland, men vi har kontakt nästan varje dag och han är här och hälsar på ibland.

”Jag har en helt annan inställning till livet nu.”

Om du skulle beskriva dig själv som person, hur är du då?
Jag är ofta väldigt glad och spontan och har en positiv inställning, gillar att se möjligheter.


Vad är du mest stolt över hittills?

Att jag tog mig igenom separationen jag hade i Holland och bestämde mig för att flytta. Även om det var tufft så lärde det mig att våga vara den jag är. Jag har en helt annan inställning till livet nu.


Vad gör du om fem år?

Då tar jag förhoppningsvis en promenad bakom en barnvagn. Kanske bor vi lite utanför stan, men inte för långt bort. Och så har jag ett jobb där jag får använda min kreativitet, alltså ett jobb jag älskar.

Senast uppdaterad den 8 december 2017