Mohamed

Jag har alltid gillat att prata med folk. Från Somalia och Etiopen var jag van att hälsa på alla jag mötte, men jag märkte ganska snart att det inte funkade riktigt så här i Sverige. Om jag försökte ta kontakt var det många som sa att de inte hade tid, en del tyckte det var jobbigt när jag inte hängde med i språket, och vissa undrade nog varför jag pratade med dom över huvud taget. Jag frågade runt lite bland vänner och fick snart klart för mig att här hälsar man bara på dom man känner.

Det har varit viktigt för mig att snabbt lära mig svenska. En bra grej har varit att lyssna på svensk musik och försöka lära mig texterna. Att ta reda på vad de handlar om.


Hur var det att växa upp i Mogadishu?

När man är barn lever man liksom för dagen och funderar mest på vad för kul man ska hitta på i nästa stund. Jag och mina kompisar tänkte i alla fall inte så mycket på hur det var i Mogadishu. Visst var det dagar när det var extra oroligt och då sa mamma att vi fick stanna inomhus.

”Visst var det dagar när det var extra oroligt och då sa mamma att vi fick stanna inomhus.”

Men jag har förlorat många. Och det händer fortfarande, hela tiden där borta. Men jag har insett att jag måste kunna släppa tankarna på varför. Hur ska man annars kunna gå vidare?


Vilka förebilder har du haft?

Pappa har inspirerat mig mycket. Han är född i en liten by i Somalia, i en klan där alla var boskapsskötare. Man arbetade med djuren, från morgon till kväll. Ingen i familjen gick i skolan, ingen kunde läsa eller skriva. Men när min pappa var tio år bestämde han sig för att han ville något mer. Han ville se världen, lära sig saker. Mina farföräldrarna var inte helt med på det så han fick tjata och tjata varje dag. Till slut gav de med sig och lät honom åka till Mogadishu. Där fick han bo hos en bekant, jobba för att kunna betala hyran samtidigt som han studerade. Så han läste in hela grundskolan och gymnasiet och fortsatte med att utbilda sig till sjuksköterska. Innan han åkte lovade han att komma tillbaka och hjälpa föräldrarna när han var färdigutbildad, och det har han gjort.

En stor förebild för mig är också profeten Mohamed som jag har läst så mycket om sedan jag var barn. Det stora med honom är att han säger att vi måste kunna förlåta. Det tycker jag är viktigt. Att förlåta för att kunna gå vidare och göra saker bättre.

”Jag vill vara nöjd med mig själv och min dag innan jag somnar för natten.”

Jag vill själv bli en förebild för min familj och mina syskon – och för min egen skull. Livet är en väg för att lära och växa. Min bakgrund och min religion säger att om man är en bra människa som gör goda saker, då kommer man till himlen. Man behöver inte vara muslim, men man ska göra gott.

Man vet aldrig vad som händer. Därför vill jag heller inte lämna något till morgondagen utan göra det idag. Och jag vill vara nöjd med mig själv och min dag innan jag somnar för natten.


Vad är du mest stolt över hittills?

Det jag är mest stolt över är att jag lyckades få jobbet på Stångåstaden. Ända sedan jag kom hit har jag har försökt att få ett jobb vid sidan av studierna, och jag har skickat mitt cv till massor av ställen men inte fått svar. Men så hörde jag att Stångåstaden anordnade en audition för sommarjobb så jag, brorsan och en kompis åkte ut dit och ställde oss i kön. När jag väl kom fram fick jag träffa en person och presentera mig själv. Jag tror att han gillade mig för efter en tid blev jag kallad till en riktig intervju. Och sedan fick jag jobb som kundansvarigassistent, så jag är semestervikarie och extrajobbare.

”Ibland är det vår hjärna som bråkar med oss och gör en stor sak av något som inte är så farligt.”

Men först var jag nära att tacka nej. Jag kände att jag inte var redo, att det nog inte var en bra idé. Skulle jag verkligen klara det? Men så tänkte jag att vad är det värsta som kan hända? Första dagen på jobbet var jag så nervös och hjärtat slog hårt, men det gick ganska snart över. Ibland är det vår hjärna som bråkar med oss och gör en stor sak av något som inte är så farligt.

Jobbet på Stångåstaden betyder jättemycket för mig. Jag har lärt mig otroligt mycket och fortsätter att lära mig nya saker varje dag. Och så har jag fått nya vänner i mina jobbarkompisar.

Jag läste en gång att man bara kan lyckas om man går utanför sin comfort zone, om man vågar ta de steg som krävs för att utvecklas, så det har jag försökt att göra. Inte minst sedan jag kom hit till Sverige.


Vad gör du på fritiden?

Efter skolan brukar jag gå till gymmet. Jag tränar fem dagar i veckan efter ett uppgjort schema. På kvällarna gillar jag att hänga hemma eller så träffar jag kompisar. Vi spelar spel, ser på film, eller tar en fika på stan. Ibland spelar vi fotboll också, och simmar i simhallen. Några kompisar har bil så ibland åker vi runt och ser oss lite omkring.

”Jag tror inte att jag har varit kär på riktigt än, inte på det sättet. Intresserad kanske, men inte kär.”

Hur är det med kärleken?
Jag har ingen flickvän idag. Visst har jag en del tjejkompisar och så, och jag tror att de gillar att prata med mig, men om det skulle kännas som att det är något mer, då blir jag blyg. Jag tror inte att jag har varit kär på riktigt än, inte på det sättet. Intresserad kanske, men inte kär.


Hur kan man få en relation att hålla hela livet?

Jag har faktiskt ställt just den frågan till en äldre kvinna jag känner. När hennes man gick bort var hon så otroligt ledsen så jag förstod att hon verkligen hade älskat honom djupt.  När jag frågade henne om de aldrig var osams så svarade hon att de bråkade mest hela tiden, men att kärleken alltid fanns där ändå. Och så sa hon att det viktigaste i en relation är att ha tålamod. Om den ene blir arg så måste man låta det komma ut. Bara lyssna och låt henne eller honom få vara arg och säga sitt. Om man har tålamod så klarar man allt.

Jag tror att man ska leta efter den känslan som fanns där från början. Och tänka att de bästa stunderna med varandra kanske ännu inte har varit.

I min kultur är det mannen som måste ta beslut om skilsmässa. Om kvinnan säger till sin man att hon inte vill leva med honom längre, så kan han välja att acceptera det eller inte. Och om han vägrar att skiljas kan kvinnan gå till sin familj och be om hjälp med att prata med mannen. Då brukar han förstå och därmed också ta det beslut hon önskar.


När blir du arg?
Om jag ser någon bli behandlad på fel sätt, då blir jag arg. En gång var jag på Skatteverket med min mamma och då var det en annan kvinna där som försökte göra sig förstådd, men som hade jättesvårt med språket. Den hon pratade med skrattade åt henne och sa ”Vad gör du här om du inte kan förstå”. Då gick jag fram och sa vad jag tyckte, att man måste försöka tänka på hur det skulle vara om man själv var i samma situation. Jag var arg över den där händelsen flera dagar efteråt.

Vi somalier pratar ofta ganska högt. Och när vi diskuterar något som engagerar blir rösterna ännu högre. Många tror att vi bråkar men det gör vi inte. Det är bara så vi låter. Fast numera försöker jag dämpa ner oss eftersom jag vet att en del runt omkring blir oroliga. Många äldre släktingar och vänner har också en tendens att prata väldigt högt i telefonen. De tror liksom att de måste skrika för att det ska höras när de ringer till Afrika till exempel. Jag försöker säga till dem att det inte behövs men det verkar inte riktigt gå fram.


Vad får dig att skratta?

Jag skrattar åt The Big Bang Theory, filmer med Kevin Hart och åt mina kompisars skämt. Och jag gillar att pranka mina kompisar. De gör det förstås mot mig också.


Vad gör du om fem år?
Då studerar jag på universitetet. Jag bor i egen lägenhet och har kanske startat upp något projekt av något slag. Kanske skriver jag på en bok, det är sådant jag drömmer lite om.


Hur ser du annars på framtiden?
Osäkerheten kan skrämma mig ibland. Hur ska det bli? Ska jag klara det jag vill och tänker? Jag har funderat mycket på världen, varför den ser ut som den gör, hur saker och ting hänger ihop och hur ekonomin påverkar allt. Mitt mål är att bli civilekonom eller civilingenjör så att jag på något sätt kan hjälpa till att återuppbygga mitt hemland. Kanske startar jag eget eller bidrar genom att inspirera och underlätta för andra företagare.

När jag får barn vill jag att de ska resa, att de ska se sig omkring i världen och uppleva olika kulturer. Att möta människor med annan bakgrund gör att man blir mer öppen för olika tankar. Man växer som person och mognar. Jag tänker verkligen uppmuntra dom till det.

Senast uppdaterad den 8 december 2017