Adeline

Jag föddes i Madagaskar. Sedan åkte jag själv till Sverige.

Åkte du alldeles ensam i flygplanet?
Nej, mamma och pappa kom förstås och hämtade mig först och sedan flög vi.
Innan de kom hade jag en bild på dem som jag höll i handen när jag skulle sova. Och de hade en bild på mig. Sedan sa jag ”God natt mamma och pappa” varje kväll.

Det finaste namnet jag vet är Adeline. Men mamma ska också döpa mig till Anna.

"Pappa är rolig. Han busar alltid med mig. Och han är liksom helt bra. Han är perfekt och så."

Jag tycker om min mamma. Hon är så knasbusig. Hon är bra på allt och inte rädd för någonting. Fast kanske för spöken. Pappa är rolig. Han busar alltid med mig. Och han är liksom helt bra. Han är perfekt och så.

Min bästa, bästa kompis är mamma. Och Lena. Och Liam. Han är gullig och prullig. Liam har slutat på dagis nu, men vi har bestämt att vi ska gifta oss ändå.


Men tänk om ni inte kommer ihåg det när ni blir stora?
Det glömmer man aldrig bort.

”När man kramas blir man så fin att glittret flyger!”

Vad är kärlek? Kan du beskriva det?
Kärlek är när man följer efter varann. För det betyder att man tycker om och älskar varann. Det känns i kroppen när man älskar någon. Det är bra liksom, inte något ledset eller dumt.

"Kärlek är när man följer efter varann. För det betyder att man tycker om och älskar varann."

Hur är man när man är en bra kompis?
Man ska inte vara dum och stygg. Och så ska man vara glad, inte ledsen. Jag tycker inte så jättemycket om killar. Bara mina dagisvänner. Inte de som säger att de är de coolaste.


Hur gör du om en kompis är ledsen?
Då frågar jag ”Vill du leka?”


När blir du själv ledsen?

Det var liksom en dag när jag trodde att ingen ville leka med mig på dagis. Sen sa Hektor ”Ska vi leka Pokemon?”. Men då sa jag att jag ville vara i fred och gick undan. Sedan frågade fröken varför jag var ledsen och då sa jag att det var för att jag var trött.


Blir du arg ibland också?
Ja, en gång blev jag arg när Hektor skulle slå mig. Och så råkade jag bli arg på Freja, min dagiskompis. Vi snubblade på varandra så vi blev arga och ledsna båda två.


Hur är man när man är lycklig då?
Då är man glad och så. En gång när vi byggde ett hus av madrasser, då blev jag lycklig.


Vad tror du händer när någon dör?
Man blir en skugga bara.


Hur ser ditt rum ut? Kan du beskriva det?
Stökigt! Man kan hitta grejer lättare då. Det är mest mamma och pappa som städar, för att jag inte tycker om det.

Mitt gosedjur heter Mysan. Hon kan lysa och sjunga Blinka lilla stjärna.

Gult är min favoritfärg, för att solen skiner gult.


Vad är du bra på?
Allt! Jag kan springa och cykla utan stödhjul. Och jag kan simma. Fast bara under vattnet, inte på.

När vi var i fjällen var det ganska roligt. Jag fick träffa Valle, min snögubbe. Mina skidor är röda och jag kan åka knappliften själv.


Hur gör du om du tycker att något är svårt?
Till exempel en gång när jag gick balansgång på soffan, så ramlade jag bara ner hela tiden. Men då sa jag ”Jag kan, jag kan, jag kan” och då klarade jag det.

Jag gillar att se på film också. Min bästa film är Bröderna Lejonhjärta.
Är den inte läskig?
Inte för lilla mig! De försöker vara sura i de där hjälmarna, men det är bara ansikten där under, som är snälla.


Snart ska du börja skolan, hur tror du att det är?
Man får ta rast och alla får leka.

När jag blir stor vill jag vara Pippi. Då skulle jag lyfta en hel polisstation.
Varför är hon så bra?
Hon kan klättra och hon behöver ingen mamma och pappa. Hon har ju Lilla gubben och Herr Nilsson.


Vad vill du jobba med då, när du blir stor?
Jag ska bli brandman. För att jag tycker om det, jag älskar det. Man får göra allt, det krävs bara kläder och en hjälm.

Jag var på en brandstation i New York, med mamma. Det var ganska dammigt i New York. Men jättegott fika.

Senast uppdaterad den 7 december 2017